Runnismen – löpandets religion

Att springa ökar ens fysiska välbefinnande. Men det är tillika en spirituell upplevelse. Själen vilar och hjärnan kommer fram med nya lösningar på svåra problem. Så resonerar Kaj Arnö, som till vardags verkar inom ledningen för MySQL AB och Sun Microsystems Inc. med ansvar för databasen MySQL:s miljonhövdade användarcommunity. Här intervjuar vi Kaj om varför han springer, och hur han kom sig till att använda webben för att grunda en ny världsreligion, runnismen.

Under skoltiden märkte Kaj att gymnastiken inte var hans grej. Han hörde alltid till de sista som valdes till de olika lagen. Därför tänkte han att idrott inte är någonting för honom, och att han i stället måste satsa på någonting annat i livet.
Så skedde. Men när Kaj var 35 år gammal såg han en bild där hans svåger nådde målet i ett maratonlopp. Själv hade han vid den tidpunkten aldrig sprungit längre än tre kilometer på en gång. Han beslöt att börja träna för maratonloppet i Stockholm, där han år 2000 sprang sin första maraton med den väldigt anspråkslösa tiden 5.40.
– Jag har alltid varit nyfiken på nya dumheter. Maratonlopp kändes som en sådan, säger han.
För Kajs del blev maratonloppet ingen engångsföreteelse. Han fortsatte att springa och började allt mer reflektera över innebörden med att löpa och samtidigt upprätthålla sin kondition.
Något år före Kaj sprang sin första maraton insjuknade hans hustru i en allvarlig sjukdom. Trots att sjukdomen inte var självförorsakad började Kaj i allt högre grad inse behovet av en tillräcklig konditionsnivå för att förebygga sjukdomar.
– Jag såg springandet som en försäkringspremie för en hållbar hälsa.
Kaj fick ingen regelbundenhet i sin löpträning förrän han insåg att han sprang alldeles för fort. Det bästa tempot är att springa i en sådan takt att man kan tala utan att anstränga sig. Det viktiga är att anpassa löpningen enligt de egna utgångspunkterna: hur tränad man är, hur lederna klarar påfrestningen och hurdan kroppsmassa man har. En av de grundläggande teserna i runnismen är att "en löpare kan känna smärta, men lider inte".
– Man måste lyssna på sin kropp i stället för att vara en självplågare. En löpare kan mycket väl vara en livsnjutare, säger han. Löpandet är en belöning, inte ett straff.
Det tog en tid innan löpningen blev en naturlig del av Kajs vardag. Till en början måste han övertyga sig själv om att han borde gå ut och springa. I dag fungerar det tvärtom.
– Nu tänker jag att jag först måste få dagens viktigaste arbetsuppgift avklarad. Efter det kan jag belöna mig med en löprunda.
Kaj säger att vissa av hans effektivaste arbetstimmar har ägt rum under hans löprundor, antingen då han sprungit ensam och haft möjlighet att tänka för sig själv eller då han sprungit tillsammans med någon kollega.
Kreativiteten kan vara stor efter att man uppnått en viss pulsnivå. Tankeverksamheten kan då medvetet koncentreras på problemlösning, men enligt Kaj handlar det mest om att en väl syresatt hjärna av sig själv kommer på nya idéer. När det gäller problemlösning är det därmed bättre att inte vara alltför målinriktad och på förhand definiera exakt vilket problem man vill lösa.
Själv springar Kaj alltid samma rutt, beroende på var han befinner sig. Han anser att nya rutter kräver en viss fokusering på navigeringen, vilket distraherar tankeverksamheten. Dessutom ger samma ruttval möjligheten att iaktta de förändringar som sker i omgivningen och naturen.
Kaj bor sedan några år tillbaka i München i Tyskland. För sina tyska vänner har han myntat uttrycket "Ich kriege laufend gute Ideen", vilket kan översättas dels med "Jag får goda ideer då jag löper", dels med "Jag får fortlöpande goda ideer". Med detta vill Kaj åskådliggöra att många av hans bästa idéer och tankar har kommit till under löprundor.

Runnismen kommer till
I april började Kaj fundera över att det skulle vara intressant att göra någonting yrkesmässigt kring löpningen. Under en flygresa från Taiwan till Europa läste han boken "What I talk about when I talk about running" av den japanske författaren och fritidslöparen Haruki Murakami. "Någon borde ta steget vidare från Murakamis filosofi och göra löpandet till en religion", grubblade Kaj, och kom fram till att han kunde använda de sociala nätverk som finns på nätet för att starta en "community" med löpning som tema. Tack vare sin karriär inom IT-sektorn, som nu lett honom till en post som vice vd på amerikanska Sun Microsystems, hade han en bra kunskap om hur han skulle förverkliga det hela i praktiken.
Kaj kom fram till att namnet "runnism" skulle fungera utmärkt i sammanhanget, och märkte till sin stora glädje att domänen www.runnism.com var ledig. Han registrerade namnet och några övriga domännamn för runnismen i övriga länder, även om webbsajterna ännu inte är klara. I Tyskland använder han till exempel www.runnismus.de, i Italien runnismo.it.
Han har också grundat runnismkonton på mikrobloggen Twitter, där medlemmarna kan ställa frågor, komma med synpunkter och diskutera frågor som har med löpning att göra. Kaj gav också ett åländskt designföretag i uppdrag att göra en logotyp för runnismen.
Under processens gång har ett internationellt nätverk byggts upp kring runnismen. Det är framför allt runnism-spalten på Twitter som har gett Kaj nya kontakter i olika delar av världen. Twitterkontot "runnism" hade tidigare registrerats av en yngre man i Japan, men han överlät kontot till Kaj. Detta efter att Kaj kontaktat honom – på japanska – via Twitter. Kaj tog översättningsprogrammet Google translate till hjälp, och kommunikationen kunde därför ske på japanska.
Kaj har upplevt att det faktum att han själv är utlänning har gett honom ett särskilt positivt bemötande för runnismprojektet i Tyskland. Han lanserade runnismen vid en Twitter-sammankomst i München, en så kallad Twittwoch, som arrangerats för att ge Twitter-användare möjligheten att träffas i verkliga livet. Han har även lagt ut sitt anförande på videonättjänsten Youtube.
– För närvarande ser det ut som att tyngdpunkten inom runnismen rätt långt kommer att ligga i Tyskland, eftersom den fysiska närvaron är viktig, säger Kaj Arnö.
Huvudspråken inom runnismen kommer att vara tyska, svenska och engelska. Kaj betonar den språkliga dimensionen. Han vill att det ska finnas alternativ till engelskan, och lyfter därför fram tyskan och svenskan som aktiva språk inom runnismen. På längre sikt räknar Kaj med att runnismen ska komma att omfatta 20 språk.
– Jag får kontinuerligt intryck och inspiration från olika språk, och vill därför betala av på den tacksamhetsskuld som den språkliga mångfalden givit mig genom att undvika att runnismen blir ett English only-fenomen, säger Kaj.
Den stora fördelen med att sprida information om runnismen i den virtuella världen är möjligheten att få respons från mottagarna under själva processen. Det motiverar att gå vidare och ger dessutom information om vilken väg som är den rätta. Jämfört med att skriva en bok är skillnaden stor, eftersom skribenten får respons omedelbart och inte först efter att jobbet är gjort och boken har publicerats.

Förmedla välbefinnandet
Trots att Kaj valt att kalla runnismen för en världsreligion vill han inte ställa sig själv i centrum. Däremot är han själv synlig med bland annat foton på sig själv på runnismsidorna på nätet. Orsaken till det är helt enkelt att han upplever att det finns ett behov för ett ansikte för runnismen – precis som Jamie Olivers person symboliserar att man kan laga smakfull mat med enkla ingredienser. Men detta betyder inte att runnismen ska utvecklas till en personkult i någon form.
Att han kallar runnismen för en religion beror på att beröringspunkterna mellan runnismen och olika religioner är många. Främst handlar det om att söka ett inre välbefinnande och en känsla av ro. Det som runnismen tillber är det kroppsliga välbefinnandet. Filosofin baserar sig på att löpandet är en gåva, inte en plikt: Var och en kan löpa i den takt som man upplever att man mår bra av.
– En religion är någonting som inte i första hand är rationellt eller logiskt. Den som tror anser att religionen inte är någonting man behöver ifrågasätta, vilket gör tillvaron betydligt enklare. Troende människor anser också att religionen ger styrka.
Kaj betonar vikten av att lära känna sin kropp, framför allt då man börjar träna eftersom det finns en risk att man belastar sig för mycket vilken kan leda till skador. I början använde han pulsmätare för att undvika att anstränga sig för hårt. Han konstaterar att tekniska rackerier är välinvesterade pengar – i den utsträckning de hjälper en att börja träna och lära känna sin kropp.
– Jag är ingen expert på löpning. Men jag vill förmedla det välbefinnande som löpning ger upphov till, säger han.
Kaj har också utvecklat en egen syn på vilken typ av mat man mår bra av – som han kallar "Kajscher-mat". Ett av hans grundläggande argument är att människor i dag äter för mycket fett och för mycket kött, vilket även påvisats inom forskningen. Dessutom konsumerar många för mycket socker och sötningsmedel. Kaj uppmanar att i stället äta fisk och grönsaker.
Trots att hans omgivning verkar tro att den regelbundna löpningen och den hälsosamma dieten kräver mycket självdisciplin vill Kaj inte lägga försakelsen i centrum, utan välbefinnandet. Han beskriver sig som en njutningsmänniska.
Runnismen talar till exempel inte emot användningen av alkohol. Alkohol i lämpliga mängder har en social funktion, som har ett direkt samband med livsnjutning.
I marknadsföringen kan runnismen enligt Kaj förknippas med till exempel öl, men däremot inte med till exempel potatischips eller sockerdrycker.

Runnismen som affärsverksamhet
Kaj säger att han i bakgrunden har en strävan efter vinst med runnismen. Han har ansökt om att registrera runnismen som varumärke i EU och USA. Han har planer på att börja sälja till exempel t-skjortor och övriga produkter som försetts med runnismens logotyp.
– Försäljningen ska kompensera den rätt stora mängd tid jag lagt ner och kommer att lägga ner på runnismen, säger Kaj.
Målsättningen är i första hand att etablera runnismen i Europa och därefter gå vidare till USA, Japan och Kina. Kaj har inte satt upp några volymmål vare sig för antalet medlemmar eller försäljningen. Han vill helt enkelt se hur långt han kan nå.
Kaj väntar sig inte att runnismen ska generera någon omsättning förrän år 2011. Verksamheten behöver inte vara lönsam från dag ett. Det viktiga är i stället att bygga ut antalet efterföljare. Det är någonting som Kaj har lärt sig på MySQL, som under några år växte från ett bolag med några tiotal anställda till ett företag som levererade världens mest använda databas.
MySQL köptes för ett och halvt år sedan upp av Sun Microsystems, där Kaj i dag arbetar som Vice President med ansvar för användarcommunityn med över tio miljoner användare. Han är en efterfrågad talare på olika evenemang, och har även investerat i några mindre bolag där han aktivt deltar i utvecklingen av verksamheten.
– Löpningen ger mig energi och en förmåga att hålla flera bollar i luften samtidigt, säger Kaj.

Text: Patrik Lindfors